Ida har blivit väldigt självständig och visar tydligt vad hon gillar och inte. Förr sov hon jämt i sängen och vilade ofta i våra knän men nu händer det allt mer sällan.
Fast det var ju faktiskt när hon och Sibell inte kom så bra överens då hon kände att hon var tvungen att vara försiktig och akta sig för Sibell.
Nu är hon nog mer trygg och behöver ingen som skyddar henne här hemma längre..
Så det kanske är positivt ändå?